Fars dag – en dag för eftertanke och tacksamhet för våra fäder. Min är den bästa av alla, och jag hoppas mina barn känner samma för sin.
Farsdagsmiddag hemma hos mor och far i går kväll. Familjen samlad, uppsluppen stämning och skålande i glas. Tacksamhet över att vi har det som vi har det – när så många andra inte har det.
Efter ett tag drar jag mig undan lite, smyger in till mors bokhyllor som så många gånger förut. Skummar förbi kompletta uppsättningar av Viveca Sten, Katarina Wennstam och mycket mer. Som de enda två bokslukarna i familjen förvånar det mig alltid hur stor skillnad det är mellan våra litterära intressen. Men det är ju det som är det fantastiska med böcker – det finns något för alla.
När jag står där vid hyllorna slås jag av tanken på hur synd det är att skärmarnas intåg tagit bort så mycket av läsandet hos våra barn och ungdomar. Hela min barndom är den ena fantastiska läsupplevelsen efter den andra. Känslan av ”bara ett kapitel till” är obeskrivlig för den som inte läser. Inte bara för att läsningen utökar ordförrådet och förmågan att uttrycka sig i text och tal, utan lika mycket för själva upplevelsen. Att hålla en gammal bok i händerna som doftar av damm och tidens gång inger en alldeles speciell känsla i bröstet. Att sedan försvinna ner i berättelsen och historien är närmast andäktigt.
Precis när jag tänkt gå tillbaka till skålandet fastnar mina ögon på en titel nere i hörnet. Ett band i beige linne med grön relieftext. Jag drar häftigt efter andan, hjärtat slår till.
– MOOOR!
– Vad är det gubben? (söner är alltid ”gubben” för sina mödrar, hur gamla de än blir…) säger mor och kommer in i arbetsrummet.
– Vad är det här?! säger jag och håller fram boken, nästan rädd för att tappa den.
– Den där gamla boken… den är från din morfar, svarar hon som om det vore vilken bok som helst i världen.
Boken i fråga är ett original från 1962, utgiven av Albert Bonniers Förlag. Den kompletta berättelsen om Utvandrarna av Vilhelm Moberg. Ett fantastiskt exemplar – inte bara för att det samlar samtliga fyra delar, utan för att det är tryckt på ett väldigt ovanligt, blankt papper. Det beige linnebandet och tyngden i de tjocka bladen förstärker känslan av hantverk och kvalitet.
Mor ser på mig.
– Vill du ha den?
~MR~
Reflektioner