I en värld av kostymer, ytlighet, brus och gilla-markeringar är Den Fria Horisonten min motpol – en fristad för tankar och ord som annars inte ryms.
Bortom tidens snabba ström är detta en plats för det som skrivs i tystnad – dikter, livsbetraktelser och essäer som växer fram i sin egen takt, till en början formad i samtal mellan mig och universum.
Med tiden kanske Min Fria Horisont, även kan bli Din, ett delat rum för litteratur och poesi, för kärlek till texten och samtalet. Vår tids ”döda poeters sällskap”.
Välkommen hit. Stanna så länge du vill.
~MR~
Reflektioner